Nobelpris, musik och fredsappell.
2014-12-05
Onsdagen den 10 december är det traditionsenligt nobelprisutdelning. I år har fredspriset tilldelats Malala, presentation är överflödig. Jag tror att nästan alla känner till hennes historia. Den här unga damen har ännu inte påbörjat sin egentliga yrkeskarriär och ändå hunnit uträtta så mycket. Det ska bli spännande att följa hennes vidare utveckling! Vad månde bliva?
Om ni är intresserade av musik skulle jag vilja ta tillfället att tipsa om en alldeles underbar skiva med anknytning till – just fred.
Vi har i Sverige en alldeles underbar och begåvad textförfattare och låtskrivare vid namn Ulla-Carin Nyquist. För numera ganska många år sedan (1988) gjorde hon en skiva som blev en ”hit” och fick en Grammis! Den sjöngs in av Maritza Horn och heter ”Morgon i Georgia”. Ett av spåren heter ”Fredsappell”. Den används av UNICEF! Lyssna på den på Spotify, eftersom den tyvärr sedan länge är slutsåld från skivbolaget. Det märkvärdiga med denna skiva är att den handlar om Fredrika Bremer som år 1848 reste till Amerika och där togs emot som en stor författarinna. Fredrika Bremer skrev en Fredsappell som i högsta grad är lika aktuell idag som då!
Läs Fredrika Bremers fredsappell från1854 på: www.fredrikabremer.se/Content/files/fredrika_bremers_fredsappell.pdf
Ulla-Carin Nyquist´s musik tolkas ofta av duon Lisa&Gertrud som gjort två inspelningar med Ulla-Carins musik: ”Liv är att ta sig ut” och ”Lyckan kommer från ett annat land”, med nya hitlåten ”Birkastan” som de framförde på ”Allsång på Skansen” i somras.
”Liv är att ta sig ut” fick sin titel när en höggravid Ulla-Carin en dag satt på tunnelbanan och upptäckte att någon skojat med skylten ”livsfarligt att luta sig ut”!
Nobelfesten är ju ett fantastiskt tillfälle där intelligens och flärd samsas. Vilken ”kombo”! Vi som har nöjet att ha 1:a parkett hemma i soffan kan också följa inslag med intervjuer av pristagarna och annat intressant.
Jag minns alldeles särskilt en intervju med nobelpristagaren i litteratur 1993 Toni Morrison. Reportern frågade henne om det fanns något som hon ångrat i sitt liv och då svarade hon: att jag inte log mot mina barn. Hennes barn fick sällan se henne le när hon tittade på dom eftersom hon alltid hade så mycket i huvudet som skulle skrivas, och det ångrade hon mest av allt. Det gjorde ett starkt intryck på mig att denna, på alla sätt, framgångsrika kvinna ångrade att hon inte log mer mot sina barn.
Barn ska mötas av leenden! Särskilt av sina föräldrar!
Att le är också en av mina käpphästar i hur man lyckas i kontakten med andra människor. Förutsättningen är naturligtvis att leendet känns naturligt.
Att möta världen leende gör större skillnad än vad man kan tro, både för en själv och för andra. Det gör något. Dessutom är det gratis!