EN FÖR ALLA - ALLA FÖR EN
2015-12-11
Julen närmar sig med storm(!)steg och för mig är det den helgen av alla som är allra mest förknippad med kärlek, generositet och medmänsklig värme.
I de tider som råder just nu runt om i Europa,världen och inte minst i vårt eget land aktualiseras dessa mänskliga egenskaper än mer. HUR kan vi, som dragit högsta vinsten i ”född-i-ett-fanatstiskt-land-lotteriet” hjälpa bäst? Och – sker hjälpen i så fall på bekostnad av någon annan eller någon annans olycka/otrygghet?
Stora, allvarliga frågor att ta ställning till. Varför inte just så här i juletid då vi faktiskt bara mår bra av att stanna upp och fundera?
I förrförra veckan såg jag en intervju med Expressens Magda Gad som varit ett par månader i Bukarest och gjort ett fotoreportage om hur en del av befolkningen lever där.
Reportaget ger oss definitivt svaret på varför vi har så många tiggare från Rumänien i Sverige. De förhållanden som man där tvingas leva under är absolut inga någon enda människa ska behöva befinna sig i ens en enda sekund. Fullständigt vedervärdigt. Än värre är att många barn lever där, ibland dessutom ensamma eftersom föräldrarna (om dom har några) är i Sverige och tigger. En del barn lämnas vind för våg att klara sig själv. I dessa slumområden flödar givetvis narkotikan fritt. Några sanitetsinrättningar finns inte utan behoven uträttas var som helst. Och ingen bryr sig! Soporna slängs rakt ut mellan betongklossarna till fastigheter. Någon skolgång existerar inte.
Magda Grad berättade om ett samtal som hon överhörde när en person i området lyriskt berättade för sina åhörare om hans fullständigt underbara fängelsevistelse i Sverige. Han hade för första gången fått en egen säng att sova i, i ett eget rum med mat serverad 3 gånger om dagen. Denne man hade upplevt trygghet, renhet, ordnad sanitet och mättnad för första gången i sitt liv. Han beskrev för sina åhörare vistelsen som om det var den optimala lyxsemestern. Det må vara honom väl unnat. Vi måste sträva efter att alla får ett drägligt liv. Naturligtvis är detta tudelat då det samtidigt blir alldeles tydligt att ett brott är begånget. På någon annans bekostnad, och det är definitivt inte OK!
Hur hjälper vi då bäst? Min övertygelse är att hjälpen måste ges DÄR i hemlandet. Detta är Europa. De flyr inte från krig, ”bara” fattigdom. Det måste vara självklart att samtliga länder inom EU erbjuder en skälig levnadsstandard för sina medborgare.
Det finns resurser inom länderna, även i Rumänien. Det kräver utbildningsinsatser på alla plan. En generell utbildningsnivå måste erbjudas samtliga invånare och en omfattande utbildningsinsats måste genomgås av de styrande och övriga i maktpositioner om demokrati och mänskliga rättigheter och för att komma till insikt om att omfördelning av resurser krävs för önskat resultat. Tills länderna uppnått rimlig levnadsstandard för alla dess medborgare borde vår hjälp till länderna innehålla dessa förbehåll. På sikt kan då länderna klara sina skyldigheter själva vilket medför andra värden, icke att förakta.
Således tror inte jag att vi löser några som helst problem med att ge pengar till tiggare. Att ge pengar till tiggarna dövar bar våra överkonsumtionssamveten för stunden. Vi kan bättre än så. Dessutom utnyttjar vissa dessa oerhört sårbara människor för egen vinning.
Barn behöver sina föräldrar hos sig!
Detta är min uppfattning om kärlek och omtanke – om ALLA!
Nästa inlägg publiceras om en vecka den 18 december.