VANLIGT SUNT FÖRNUFT ÄR INTE SÄRSKILT VANLIGT LÄNGRE
2015-02-13
”Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt längre”. Så skrev Voltaire en gång för länge, länge sedan. Mer aktuellt än någonsin, tycker jag! Det finns två områden där jag anser att bristen på vanligt sunt förnuft utmärker sig särskilt: Mobiltelefonanvändning och trafikuppförande. Tyvärr brister det även på andra områden.
Vi tillskriver oftast ”ungdomar” som dom som uppför sig sämst. Jag anser inte att det håller. Dom som jag upplever har svårast att förhålla sig till regler är inte ungdomar längre. Dom är i 30-årsåldern och jag vill påstå att en del av dom utgör en oerhört lättkränkt generation. Om man har fräckheten att kommentera brott mot ”sunt förnuft”-lagen blir man varse att det ska man inte göra fler gånger.
Själv dristade jag mig till att föreslå en mamma som bytte blöja i soffan på Espresso House att istället byta blöjan på toaletten där skötbord finns eller i vagnen eller var som helst utom i soffan som löper längs hela långväggen där bordsgrannarna just ska äta sin lunchmacka! Jag var väldigt, väldigt nära att åka på en propp så därför sa jag inget när jag häromdagen råkade ut för exakt samma sak på exakt samma ställe och den aktuella mamman hade sin pappa (morfadern till blöjbarnet) med sig, och han tyckte tydligen att det var OK eftersom han inte reagerade.
I veckan besökte jag en avdelning på Helsingborgs Lasarett. På dörren till mottagningen och på glasväggen i receptionen satt stora skyltar uppsatta som visade en överstruken mobiltelefon, mycket större än den jag fångade på bilden här nedan.
(Jag kunde inte fotografera de aktuella skyltarna eftersom min mobiltelefon var avstängd). Skyltarna var cirka 20 x 20 cm stora, svåra att missa.
Döm om min förvåning när jag kom in i väntrummet och där satt 1 styck gosse i gissningsvis 14-års åldern med böjt huvud över sin mobiltelefon, ivrigt knappande. Intill honom satt hans, lika ivrigt knappande på sin telefon, mamma i cirka 40-45 års åldern.
5 minuter senare upprepades samma ofog av en ungefär lika gammal gosse med sin ungefär lika gamla mamma, som också båda frenetiskt knappade på sina mobiler.
En äldre dam och jag satt och förundrades över hur fruktansvärt egotrippade vissa människor är. Reglerna är till för andra men inte för mig?
Ibland åker jag tåg. Jag har observerat och ofrivilligt tvingats överhöra otaliga mobiltelefonkonversationer. Inte helt sällan är det damer i min egen ålder, på mellanchefsnivå, i någon kommunal verksamhet som för jobbsamtal på tåget. Jag har även överhört när dom har samtal med klienter/kunder/medborgare i olika ärenden. Dom informerar om att dom sitter på tåget. Om man sitter på tåget/bussen eller på någon annan plats än på sitt kontor får man faktiskt stänga av telefonen. Det är inte OK att klienterna/kunderna/medborgarna hamnar i en offentlig miljö med sina ärenden.
Har man som kommun/statsanställd krav på tillgänglighet får man göra som vi fick göra på min tidigare arbetsplats – täcka upp för varandra!
Restaurangbesök kan också vara en snabbkurs i hur man inte ska bete sig. Nyligen satt ett par vid bordet jämte vårt djupt försjunkna i varsin mobiltelefon med böjda huvuden. Dom såg inte ens på varandra. Det var ett par i min egen ålder, dvs, i barnbarnsåldern. Utsikten utanför fönstren var alldeles underbart vacker med solnedgång över Öresund. Dom såg inte det.
Man kan också ibland se mobilerna åka upp så fort maten kommer in. Den ska ju fotograferas och läggas upp på face-book.
Den här utvecklingen har gått snabbt, men är det detta vi vill med vår teknikutveckling?
Trafiken är ett område där det råder fullständig anarki. Reglerna är också här till för andra men inte för mig, tycks det. Oerhört egofixerat det också.
Exempelvis har jag noterat att handikapplatserna nästan uteslutande används av icke-handikappade. Dom har kommit att bli ”JAG ska bara”-platser. Några som man använder när man bara ska något snabbt ärende eller väntar på någon. Det innebär att någon som har tillstånd att parkera på dessa platser tvingas köra vidare utan att kunna uträtta sitt ärende eller som vid ex tågstationen i Lund, missa tåget. Sorgligt, men sant.
Det är inte fel att vara lite självkritisk om man möts av oförstående eller ifrågasättande av någon i omgivningen. Det kan rentav vara av godo att rikta blicken inåt och ifrågasätta det egna beteendet först istället för att direkt gå i försvar.
Att vara självkritisk utgör också en av mina käpphästar i de teorier jag använder i ”hur man lyckas i kontakten med andra” (se BIWE konsult).
En riktigt glad nyhet jag hörde på TV häromdagen är att Norrköpings Kommun fr o m den 1 mars-15 kommer att sluta med delade turer inom vårdsektorn! Det är bara några inlägg sedan jag skrev om hur omodernt och ojämställt delade turer är.
Grattis Norrköping!
Jag vill avsluta med att citera en av mina stora förebilder, Birgitta Wistrand:
”Utan spaning – ingen aning”!
Nästa inlägg publiceras den 20 februari.