RÄTT LÖN FÖR RÄTT JOBB

2015-01-09

 

 

Jag är arg. Hur kan det fortfarande vara möjligt att vi värderar yrken som handskas med döda ting eller teknik så otroligt mycket högre än arbete med levande människor, oavsett om det rör sig om barn, vuxna eller äldre?

Jo, vi vet svaret. Kvinnodominerade yrken. Är det inte dags att ändra på det nu?

Det borde vara precis tvärtom! Det finns inget viktigare arbete än att ta hand om människor, det kan väl alla vara överens om!?

 

Vi riskerar att inte kunna få den vård vi har rätt till pga personalbrist. Lika gott åt oss som inte ser till att förändra rådande förhållanden. Varför är vi så flata och inte ställer våra politiker till svars? Regionpolitikerna har BRA betalt! MYCKET bättre än vårdpersonalen. Är det rätt att alla skattepengar ska gå till dom?

 

För att bli sjuksköterska krävs 3 års högskolestudier. Detta är ett yrke som förändrats väsentligt under de senare åren. Sjuksköterskorna har idag ett oerhört stort ansvar som dåligt premieras. Sjuksköterskestuderanden har kämpat för en ingångslön på 24 000:-/månad.

 

 

 

 

Specialistutbildningen tar ytterligare 1 – 1 ½ år med studielån.

Medellönen för en sjuksköterska är 24.995:- med en genomsnittlig arbetserfarenhet på 7,3 år.

 

Deras arbetstider är en annan sak som jag anser borde ändras omgående. Att stå ut med att arbeta varannan helg, ofta storhelger när andra firar gemenskap och dessa ålderdomliga delade turer! Att börja i ottan, jobba fram till efter lunch och sedan vara ledig i flera timmar för att sedan jobba kväll också. Det MÅSTE väl gå att lösa på något annat sätt. Alla arbetar och bor inte på samma ort.

 

Vårdpersonal kämpar dessutom med barnomsorgen i många kommuner. Ofta saknas möjligheter för deras barn att delta i sedvanlig förskoleverksamhet eftersom den saknas på de tider som man i dessa familjer behöver.

 

I veckan kunde vi läsa en artikel om barnmorskor som blivit lovade en lön på mellan 29 – 30 000 då de utexaminerats, men som, då dom skulle anställas, plötsligt erbjöds 1 500:- mindre än utlovat, alltså 27 500:-.

Detta skapar bara motsättningar mellan arbetsgivare och personal och gagnar ingen.

De stora förlorarna blir till sist patienterna när flykten från vårdyrkena blir mer omfattande. Än så länge lever landstingen på de otroligt snälla människorna som så gärna vill göra en insats för sina medmänniskor och hjälpa dem i deras svåraste situationer.

 

 

Nyheterna rapporterade om att de inhyrda sjuksköterskorna genererar fördubblade kostnader för landstingen. Det är ingen hållbar lösning.

 

Jag reagerar också på att man vitesförelägger enskilda sjukhusavdelningar om man anses tvingad till överbeläggning och de av politikerna angivna centimetermåttet mellan sängarna inte ”håller måttet” . En uppgiven sköterska informerade mig om att på deras avdelning hade dom sparat i ett helt år på förbrukningsmaterial för att hålla budget. Allt raserades då dom fick en överbeläggning och blev vitesbelagda med cirka 100 000:-! Patienten dom valde att behålla var helt enkelt för dålig för att skickas hem!

 

Och vem hittade på att ”diagnos går före kön”, som ”etiska” rådet bestämt ska  avgöra om vi blandar kvinnor och män på avdelningarna???

 

Mina avslutningsord denna vecka får bli:

Stå på er, annars gör någon annan det!

 

 

Nästa inlägg publiceras den 16 januari 2015.

 

 

 

 

Löner, Politik | Sjuksköterskelöner, Sjukvårdspolitik | |
#1 - - Bibbi Bergkvist:

Bra inlägg Gittan! Jag är "fri" från anställning på Universitetssjukhuset i Lund sedan ca 10 år tillbaka.
Jag själv hade en hyfsad lön som vävnadskoordinator men de flesta av mina arbetskamrater, som var sjuksköterskor, kämpade för högre lön. Och bättre arbetsförhållanden. Tråkigt att det inte har blivit bättre för dem!

Jag var med på den tiden då alla kliniker på Universitetssjukhuset i Lund blev "egna" och fick egen budget att sköta. Massor av tjänster, först ut tror jag var undersköterskorna, försvann. Detta medförde att otrygghet och girighet spred sig som en löpeld genom sjukhusets korridorer.
Jag var inte själv drabbad eftersom jag vid den tidpunkten hade en unik och trygg anställning. Men jag såg och kände hur trivsamheten, tryggheten, leendena och energin försvann.
Personalfesterna nästan uteblev, ingen hade lust att ägna sin fritid tillsammans med sina arbetskamrater. Luciafirandet, som var en av de trevligaste händelserna försvann. Från det att många ställde upp som lucia- och tärnkandidater ville ingen vara med längre. Jag minns hur Patologens vaktmästare (som var den siste som gav upp hoppet om ett luciatåg) kom dragande med en kärra genom korridorerna. På kärran hade han ställt halvmetershöga pappersstrutar föreställande lucia, tärnor och stjärngossar. Det var tragikomiskt! Undrar om de har firat lucia "på riktigt" igen där på Patologen. Hoppas det. Och hoppas att de på sjukhuset ordnar personalfester igen.
Trots för låga löner och otrygga arbetsförhållanden. Gemenskapen är ju så viktig om man ska kämpa för något tillsammans!

Upp