TV-GALA OCH TÄLTLÄGER
2015-11-06
Förra tisdagen, den 27 oktober, hade vi en lokal TV-gala mot cancer i min hemstad.
Ett 30-tal drabbade och anhöriga samlades för att tillsammans se på Cancergalan i TV, ”Tillsammans mot cancer”.
Många lokala näringsidkare och privatpersoner sponsrade generöst vår TV-kväll vilket gjorde att vi kunde skänka merparten av kvällens avgift till Cancerfonden. Vi åt och drack gott och gåvokassen innehöll gott för både kropp och själ.
Lokalen hade pyntats och dekorerats till nästintill oigenkännlighet och alla tycktes eniga om att det finns en kraft i att göra saker tillsammans. Att dela, såväl glädje som sorg är en väg att gå som tycks alltmer angenäm än att behöva genomleva sådana tillfällen för sig själv. Ensam är verkligen inte stark.
Kvällens största upplevelse blev nog den att, trots att flera av oss aldrig någonsin träffats förut knöts ett särskilt vänskapsband, just av det faktum att vi delade det som kändes tungt. Mycket speciellt. Att våga är att vinna.
Vår TV-kväll blev en spegling av Cancergalan, en blandning av både hopp, livsglädje men också stundtals av tragik. Precis som livet självt.
Uppfyllda av gemenskapen gick vi starkare från kvällen!
Till något helt annat...
Det måste sägas. Sverige har problem. Vi accepterar att fattiga, verkligt fattiga människor kommer till Sverige och bygger ”kåkstäder”, där vi tillåter dom att leva under förhållanden som ”vi själva” aldrig skulle acceptera. Förhållanden som liknar dom som dom lämnat. Ibland tillåter vi dessutom att dom bygger sina tak över huvudet på mark dom ockuperar av privatpersoner eller företag. HUR kan vi göra så mot våra medmänniskor? Vi skulle aldrig själva acceptera att bo så eller uträtta våra behov utan sanitära möjligheter eller ens ett utedass!
Det finns till och med dom av ”oss” som protesterar när samhället äntligen reagerar och säger stopp. Dom kallas i media för ”gatstensvänstern”, på grund av att dom kastar gatsten på poliser och andra som försöker verkställa beslut. Inte egna beslut, andras beslut. Fattade av dom som har mandat att fatta beslut. Polisen verkställer.
Oftast är dessa protestanter maskerade. Fegisar.
Det är inte juste av oss i Sverige att tillåta rumänerna, oftast fattiga romer, tvingas leva under vedervärdiga förhållanden. Hjälpen till Rumänien och dess befolkning måste ges på annat sätt!
Vi har varit ett land som bland annat karaktäriserats av: demokrati, frihet och jämlikhet. Vi har också värnat särskilt om alla människors lika värde.
Det här är inte värdigt. På något sätt. För någon.
Nästa inlägg publiceras 20 november.