PK = OK?
2016-01-15
Ni har säkert alla hört/läst/sett nyheterna om flyktingpojkars sexuella trakasserier av flickor/kvinnor. I Tyskland har man valt att uppmärksamma problemet direkt och benämna det för vad det är. I Sverige har man valt en annan linje. I Sverige har polisen valt att tysta ner problematiken och därmed svikit våra flickor/kvinnor! Polisen försvarar sitt agerande med att man inte vill spela utlänningsfientliga krafter i händerna. Genom att underlåta att anmäla trakasserierna och att inte heller upplysa om dem får precis motsatt effekt än den man tänkt inom polisen. Alla blir misstänksamma mot myndigheten och man undrar såklart vad mer som undanhålls vår vetskap. Det synes som om myndigheterna inte har full insikt i betydelsen av ordet rasism utan förväxlar begreppen.
Vi (Sverige, enligt Stefan Lövén), MÅSTE inte fortsätta vara naiva!
Tala klarspråk! Benämn saker för vad de är! Sluta blunda! Tänk efter – före! Gör konsekvensanalyser innan politiska beslut fattas!
Jag vill redan nu, inledningsvis, klargöra att jag på intet sätt ifrågasätter motiven till att så många ensamma pojkar, av sina föräldrar, skickas till andra länder och kanske framförallt Sverige. Se utmärkta filmen Timbuktu. Den är fruktansvärt, med betoning på fruktansvärt, tydlig med anledningarna till varför föräldrar vidtar så dramatiska åtgärder.
Vi, som har jämställdhetsglasögon på oss sedan decennier, har alla vill jag nog påstå, tidigt insett problematiken när balansen i förhållandet mängden kvinnor/män rubbas. En yttermera problemfaktor är givetvis det faktum att de pojkar/män som kommer hit kommer från länder där det råder en helt annorlunda kvinnosyn än den vi har i vårt land. En tredje besvärande problemfaktor är den att de pojkar/män som kommer hit kanske inte ges den möjlighet till utbildning och arbete som förhoppningsvis hade inneburit stor skillnad i upplevelsen av egenvärde. Min uppfattning är att vi är skyldiga alla dom som vi välkomnar till vårt land en reell chans till integration i vårt samhälle. Konsekvenserna kan annars bli förödande för alla de värderingar vi står för och för våra traditioner. Visserligen prioriterar vi svenskar i allmänhet inte bevarandet av traditioner, men jag är alldeles övertygad om att om vi förlorar dom kommer vi att sakna dom. Det är förmodligen en anledning till att då vi bosätter oss utomlands har vi betydligt större benägenhet att fira svenska traditioner, och besöker till och med svenska kyrkan i utlandet! Om jag dristar mig till att generalisera besöker svensken normalt sett kyrkan vid 3-4 tillfällen i livet; barndop, konfirmation, bröllop och begravning.
Oavsett tro tillhör kyrkan vår tradition och historia. I Sverige är man oerhört återhållsam med tanken på att bevista kyrkan som rum ens på skolavslutningar. Anledningen sägs vara att vi inte ska påverka någon till någon tro. Min uppfattning är att vi måste släppa taget om vår religionsrädsla och låta traditionen och historien leva. Alice Bah Kuhnke har sagt såhär, vilket tydligt speglar vår misstro mot all kyrklighet: ” Jag får aldrig så mycket hatmejl som då jag säger att jag är kristen, och då ska man ändå betänka att jag är både kvinna och svart”.
Vi behöver inte på något sätt bli religiösa för att vi erkänner vår kyrka som vår tradition och vår historia, men jag tror att vi behöver ändra vårt synsätt på den och ge den en chans. Jag menar också att det är viktigt för våra barn att vi erkänner vår historia och upprätthåller traditioner.
Att vara realistisk är inte detsamma som att vara rasistisk. Vänligen sortera i begreppsfloran! Vi måste våga prata om de problem vi ställs inför! Flickor/kvinnor har alltid utsatts för sexuella trakasserier. Det är ingen ny företeelse. Däremot omfattningen och metoden!
Att blunda för problem löser aldrig något.
Nästa inlägg publiceras 29 januari.